Kanske är svenskarna ett något ängsligare land än de flesta andra i Europa. Hur ska man annars kunna förklara det stora intresset för vett och etikett i vårt land?
Det finns flera tänkbara förklaringar till varför det förhåller sig på det här sättet. En är att Sverige är ett land där urbaniseringen kom igång sent. Det var inte förrän under den andra halvan av 1800-talet som svenskarna i någon större utsträckning flyttade till städerna. Därigenom uppstod den urbana medelklass som alla politiker numera försöker appellera till.
Men vid sin tillkomst hade medelklassen inte särskilt mycket självförtroende. Till skillnad från i exempelvis Storbritannien fanns inga traditioner att falla tillbaka på. Den svenska medelklassen plockade förvisso upp en del gamla traditioner den också, men ville samtidigt distansera sig både från överklassen, från arbetarklassen och framför allt från bönderna. Sverige var ju fortfarande till övervägande del ett bondesamhälle, och borgarna i städerna var måna om att visa att de inte var bönder.
Hur ska man prata och uppträda?
Från denna tid härstammar svenskarnas intresse för vett och etikett, men också det sätt som många av oss pratar idag. Det senare är värt att uppehålla sig vid ett ögonblick. Den nya medelklassen ville inte prata de gamla dialekterna. Lösningen blev att uttala orden som de stavades: ”brö” blev bröd och ”trä” blev träd. Tidigare hade det varit ganska stor skillnad mellan hur svenska ord stavades och hur de uttalades, precis som det fortfarande är i bl.a. engelskan och franskan.
Men av störst intresse här är denna klass besatthet vid vett och etikett. Man ville inte göra bort sig, varken i handling eller i tal. Förutom att ta gamla etikettsregler till heders hittade man också på nya. Alla av denna tids seder och bruk har inte överlevt till våra dagar, men viljan att göra rätt i sociala sammanhang, och framför allt rädslan för att göra fel, har definitivt gjort det. Detta bevisas om inte annat av det faktum att Magdalena Ribbing fortfarande får ett stort antal frågor skickade till sig, och av den här sajtens existens.
